Spinndoktorn är en synnerligen "okreativ” roman, där författaren i ett långt förord urskillningslöst har kopierat fakta och synpunkter, som aderton seriösa debattörer har framfört. Men vem som har skrivit vad och varför, får man med ett par undantag inte veta. Förordet är fullt av klichéer om tidens förfall. Författaren driver med den populära Spinngalan i Stadshuset och han smutskastar en hel yrkeskår av heltidsarbetande spinndoktorer. Han anklagar också doktorerna på Danderyds intensivvårdsavdelning för att ha brutit mot patientsäkerhetslagen genom att inte informerat honom om hans hälsotillstånd och inte heller inhämtat Arga Revisorns samtycke till de gjorda vårdinsatserna. Det finns emellertid ingen grund för hans bisarra kritik, utan såväl vår sjukvård som allt annat i vår demokrati fungerar väl. På nätet får man dock inte skriva vilka lögner som helst, utan yttrandefriheten är begränsad. Författaren har i förordet kopierat in ett 30-årigt avtal om uthyrning av Muskövarvet till ett ungerskt bulvanföretag. Att avslöja detta hemliga avtal, som träder i kraft den 2015-04-01, är landsförräderi. Det är inte skojigt, utan tilltaget bör leda till livstids fängelse. Men Arga Revisorn struntar i alla lagar och förordningar. Utan att visa någon respekt för vår upphovsrättsliga lagstiftning, som ursprungligen tillkom för att hindra amerikanarna från att kopiera europeiska böcker, har författaren hänsynslöst och okritisk kopierat Anders och Marias berättelser rakt av. Det är upprörande, men allt är kanske bara en skröna.

På Aftonbladet har man skurit ned kulturredaktionen från nio fem personer.  Enligt tidningens kulturchef Åsa Lindeborg hinner man dock fortfarande recensera 400 böcker om året. Men med den digitala revolutionen och fortsatta nedskärningar finns det ingen chans att man kommer att hinna läsa alla romaner som man recenserar. DN:s kulturchef Åsa Beckman, som inte heller hon har hunnit läsa Spinndoktorn, anser att tidningarnas dagskritik är full av klichéer om tidens förfall. Åsa Beckman anser att kritiken av litteraturkritiken är populistisk och att det är obegripligt att den svenska kultureliten vill skapa en falsk och opportunistisk antagonism mellan tidningarnas kultursidor och de digitala alternativen. Men detta oroar inte författaren och akademiledamoten Kjell Espmark, utan han är mer orolig över det snäva urvalet av böcker som kritiseras. SvD:s nya kulturchef Lisa Irenius har därför tagit det radikal greppet att låta läsarna vara med och välja recensionsböcker.  Men löser detta verkligen litteraturkritikens kris? Kjell Espmark hoppas istället på de extraknäckande litteraturvetare och författare, som arbete nästan gratis. Det är kanske dags att idka självkritik och nu låta författare och konstnärer själva, eller med hjälp av sina spinndoktorer, under mottot ”Var och en sin egen kritiker”, skriva sina egna recensioner. På DN Debatt och på SvD Brännpunkt låter man ju politikerna med hjälp av SIFO-undersökningar recensera sina förslag, så varför skulle man inte kunna göra detta även på kultursidorna?

Spinndoktorn anses allmänt vara en nydanande, fantastiskt rolig samhällskritisk roman, som enligt en webbenkät nio av tio tillfrågade tror kommer bli årets läsupplevelse. Men enligt Arga Revisorns recension av Spinndoktorn är romanen synnerligen händelsefattig samt illa skriven  och urtrist. Han hoppas att inget förlag kommer att ge ut den. Och recensionen av Spinndoktorn är även den urusel. Den säger mer om Arga Revisorns eget trista liv   än om romanen. Hans nedgörande recension är ett tydligt exempel på hur dagens litteraturkritik har förflackats och nu mest sysselsätter glada amatörer, som inte ens har en yrkesexamen som litteratur kritiker eller som folkhögskollärare. Det har Gustav Fridolin, men det är inget som han skryter med. Det vore klädsamt om Spinndoktorns författare och tillika kritiker, visar samma ödmjukhet som vår nye utbildningsminister.  Det vore också klädsamt om Albert Bonniers litteräre chef Daniel Sandström vågar ta det konstruktiva steget att redogöra varför Bonniers ger ut den ena romanen framför den andra. Att Bonniers inte har gett ut Arga Revisorns roliga romaner, förklararas med att de inte har  recenserats på landets kultursidor och då vet ju Sandström inte vad han skall tycka och trycka.                                                                        LM 2015-04-01

 

Tavaritj handlar om hur en helt vanlig Chalmerist dras in i Ystadskravallerna 1965 samt om hur hur han efter studietiden dras in i en statlig byråkrati och i maj 2013 hamnar på en Chalmersfest, där ett rykte om Knarköl håller på att skapa nya kravaller i Göteborg. I romanen får vi bl.a. veta hur Tavaritj-vodkan kom till Sverige och hur detta kom att påverka de svensk-ryska relationerna samt varför president Barack Obama plötsligt besökte Sverige. Romanen är en osminkad,  fantasifullt humoristisk berättelse om hur den lilla människan av en slump fastnar i de amerikanska  signalspanarnas och "Big Brothers" nät och sedan grips av polisen och hamnar i Batongskjulet. Men trots den Kafka- och Kallocainliknade mörka bakgrunden, är Tavaritj en ljus berättelse, som ger hopp om ett vänligt, fredligt  och nyktert samhälle.  

"Tavaritj är vansinnigt rolig och den mest lärorika bok  som jág hittills har läs", säger Rio som nu är fem år gammal. Han är  en typisk representant för den nya generationen e-boksläsare.  

"En fantastisk bra roman som förhoppningsvis även män kommer att läsa. Anders Ant upphör aldrig att överraska. Men det var fräckt av honom att lägga ut romanen på nätet, för det är egentligen jag som har skrivit den. Min Tavaritj skulle ha blivit en bäst läsare. Därför har jag stämt min man på 35 miljoner kronor. Alla som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet laddar ned eller för eget bruk kopierar min Tavaritj kommer jag också att stämma! Även de som tar en Tavaritj och inte kommer i god stämning,stämer jag", säger Drottning Holm, som är ordförande i Drottningholms freds- och skiljedoms- förening.